Vi jobbar dygnet runt nu för att försöka få så mycket medicinsk hjälp som möjligt till sjukhusen. Då bombningarna fortsätter når sjukhusen bristningsgränsen. Vi gör vårt bästa för att köpa det stöd som behövs från lokala leverantörer och våra befintliga bestånd. 

Vi har tillräckligt just nu, men med tanke på hur saker och ting utvecklar sig måste vi börja få stöd från länder utanför Gaza då lagret kommer att ta slut inom kort. Sjukhusen var redan under leverarade innan den här krisen – Nu kan de knappt klara sig.

Igår levererade vi fem lastbilar med stöd till hälsoministeriet i Gaza - De fördelades sedan till fem sjukhus. Sjukhusen verkar vara i fokus för stödinsatserna för tillfället.

Vi har precis träffat FN och andra hjälporganisationer för att hjälpa till med att samordna bistånd och se till att det inte finns någon överlappning. Jag kan inte börja tänka vad som händer om bombningarna fortsätter. Det finns inte tillräckligt med sängar på sjukhusen och de har redan brist på utrustning, inklusive röntgenapparater.

Men när vi går ut och bedömer skador som skett ser vi andra behov. Det råder brist på mat och mjöl och människor rusar till bagerier men brödet räcker inte.

Jag tror inte bränslet varar mycket längre. På grund av bombningarna vistas människor i sina hem - de är för rädda att ge sig ut. Hjälparbetare är inte undantagna från detta - Det faktum att ingen vet när nästa bomb kommer att falla gör vårt jobb mycket farligt.

Affärerna är stängda och det är inte lätt att få mat. Att försöka leva under konstant strömavbrott är svårt - så arbetet blir mycket svårare.

Snart kommer vi att dela ut mat, eftersom det kommer att bli ett akut behov under de kommande dagarna om bombningarna inte slutar. Det är vår plan, men vi arbetar nu för att säkerställa att vi kan anskaffa vad som behövs.

Varje dag bär med sig nya utmaningar och vi måste hitta sätt att hantera dem. Bristen på varor på sjukhus, livsmedelsbristen och naturligtvis rädslan som förföljer gatorna - Jag bara hoppas att morgondagen är annorlunda.